Den tekniska livslängden för avlopp i småhus är 25–50 år. Livslängden påverkas bland annat av de material som har använts och byggtiden. Under olika tidsperioder har man vanligtvis använt olika avloppsmaterial som alla har sina egenskaper och som alla så småningom kommer att behöva förnyas. Den tekniska livslängden hjälper till att uppskatta när en renovering behövs. Det är bra att utföra avloppsrenoveringen innan någon skada hinner uppstå.
Med hjälp av en avloppsfilmning utreder vi avloppsrörens konstruktion, det vill säga hur de går under huset och om avloppsrören är i tillräckligt gott skick för att kunna utföra relining. Vi filmar avloppet i ditt hem från flera ställen, till exempel diskbänken, golvbrunnen i duschen och avloppets inspektionslucka. Detta ger oss en tydlig och sanningsenlig helhetsbild av avloppets tillstånd.
Betongavlopp var ett av de första avloppsrörsmaterialen som installerades i Sverige och användes i stor utsträckning inom byggbranschen under 30- till 50-talet. Den genomsnittliga livslängden för ett betongavlopp är cirka 40-50 år. Ett material som uppfattas som robust har några egenskaper som påverkar dess hållbarhet som avloppsrör. Vanligtvis går ett markavlopp av betong under jord, vilket gör det vanligt att rötter från buskar och träd växer igenom den sandkonstruerade betongytan. Trädgårdsväxternas rötter försvagar rörets konstruktion och detta kan orsaka stopp i avloppet. Det finns även risk för att rören rasar.
Betongavloppets grova yta kan orsaka vissa utmaningar vid användning av materialet som avloppsrör. Ofta innehåller avloppsvatten som passerar genom avloppet sand och andra hårda partiklar som, när de skrapar mot betongens grova inre yta, eroderar avloppsrörets väggar. Speciellt vid förgreningspunkterna i röret, som utsätts för större påfrestningar, upplever högt slitage. Kvaliteten på det vatten som släpps ut i avloppsvattnet påverkar också livslängden, eftersom surt och sulfatrikt avloppsvatten är det som är mest skadligt för betong. I många fall är miljön också en viktig faktor i betongavloppets livslängd och markrörelser kan skada röret.
I småhus byggda på 1960-talet var gjutjärn det huvudsakliga materialet för avloppsrör. Livslängden för ett gjutjärnsavlopp ligger i ett ganska brett åldersintervall på 40-50 år. Att uppskatta den exakta livslängden är utmanande, eftersom den till stor del bestäms av den befintliga miljön och användandet. En typisk utmaning för ett gjutjärnsrör är rost, vilket gör att rörets glidyta blir grov och lättare orsakar stopp. Ytförändringar påverkar rörets mekaniska hållbarhet och röret kan slitas ut. Rost på rörets insida gör det svårt för avloppsvatten att passera och orsakar blockeringar, vilket gör att rörledningen lokalt försvagas. Även alltför hög surhet i avloppsvattnet och hårdhet i vattnet försvagar gjutjärnsavloppet från insidan.
Gjutjärnsavlopp reagerar på olika sätt, till exempel på hårdheten och surheten hos avloppsvattnet som passerar genom röret, liksom på den omgivande temperaturen och luftfuktigheten. Ofta finns det synliga förändringar på rörets yta, såsom rost, vilket vanligtvis orsakas av en bristfällig isolering av avloppsröret. Exponering för yttre fukt och föroreningar kan försämra ett gjutjärnsavlopps mekaniska hållbarhet. Särskilt förgreningspunkterna i röret är känsliga för slitage.
Plastavlopp blev vanligare vid all byggnation på 1970-talet. Plastavlopp är ofta förknippade med intrycket att de är extremt hållbara och långvariga. I samband med genomförda renoveringar har det observerats att de typiska utmaningar som med tiden uppstår i plastavlopp är förglasning och skador på tätningarna. I genomsnitt beräknas plastavlopp ha en livslängd på cirka 40 år. Ett plastavlopps livslängd påverkas av ett antal faktorer, bland annat de kemiska ämnen som finns i avloppsvattnet som passerar genom röret, exponering för UV-strålning, höga temperaturvariationer och rörens nyttjandegrad. Dessutom har plaströrets material en betydande inverkan på livslängden. Mjukningsmedel för plast har använts i många av materialen i rör som har använts omkring år 1970. Ofta kan mjukningsmedel i plast avdunsta med tiden, vilket leder till att röret hårdnar, dvs förglasas. Ett förglasat plastavlopp är skört och går lätt sönder om det utsätts för mekaniska rörelser eller vibrationer.
Vid installation av ett plaströr utgör sammanfogningstekniken en väsentlig del av avloppssystemets hållbarhet. I skarvarna har man bland annat använt tätningsringar och limfogar, vars täthet skadas av rörelserna i röret. Mellan två plaströr finns en avloppsrörskarv, som vanligtvis innehåller gummi. Med tiden blir tätningen hård och påverkar rörets täthet och hållbarhet. Till följd av temperaturväxlingar mellan kallt och varmt vatten som leds in i röret uppstår en liten rörelse i röret, vilket kan leda till att röret lösgörs från skarvarna. I rörledningar installerade vid övergången till 70-talet har vanligtvis använts limfogar, vars täthet påverkas av temperaturväxlingar.
Det rekommenderas att man genomför en undersökning utav avloppet senast när avloppets ålder överstiger 50 år. Du kan ta reda på avloppets skick i ditt hus med en avloppsfilmning, som du får från oss på Renoa utan kostnad.